jonnifer

Det var höst. Det var regn och det var kallt.
Det var sorg. Det var vackert och fint.
Vi var där med dig. Du var där med oss. Vi var samlade.
Det var då jag började känna. Det var då jag började förstå.
Förstå att det där senast tagna fotot av dig även blev det absolut sista.
Förstå att mitt senaste samtal med dig blev vårt sista samtal.
Förstå att mitt senaste möte med dig blev vårt sista möte.
Förstå att den där senaste hejdå-kramen var sista gången jag rörde vid dig.
Jag börjar förstå.
Men det är svårt, svårt att förstå. Jag kan nog inte helt förstå.
Kan inte förstå att ditt korta liv inte kommer bli längre.
Kan inte förstå att du inte längre kommer leva vid vår sida.
Kan inte förstå att jag aldrig mer kommer se dig i livet.
Det är svårt och det gör ont.

Men jag är glad att jag fick träffa dig, att jag fick prata med dig. Jag är oerhört glad att jag fick de relativt få och korta stunderna med dig. De gav mig mycket att fundera på.

Och det finns en tröst i att du aldrig kommer att dö. För du lever i oss.

Jag kan inte riktigt gråta. Närheten var för långt ifrån. Tankar och känslor har jag ändå. Hur ska världen klara sig nu? De vackraste tankarna förlorade i motsatsens samhälle. Hur ska jag klara mig när jag inser att du för alltid kommer stanna där du är, att närheten kommer glida ännu längre bort, men att du samtidigt kommer finnas. I våra tankar. I våra handlingar. I våra hjärtan.

Någonstans i Sverige kan man sitta ensam utanför en grillkiosk i en plaststol, alldeles vid en landsväg, och andas in augustiluft och fångas av finsk musik från en radio som inte riktigt fått in kanalen så att det brusar stämmningsfullt.

Måste alla verkligen gifta sig?
Finns det inget bättre, roligare eller mer meningsfullt att lägga en massa pengar och energi på. Äktenskap är, precis som monarki, något förlegat, något som inte passar in i mina tankar om en fri värld. Inget är väl så ofritt som ett äktenskap,  i vilket fall inte det traditionella.

Jag har ingen lust att gifta mig med gud. Jag känner hen inte. Om jag vill visa min kärlek till någon eller några kan jag väl göra det på något annat sätt istället för att lova en massa. Eller kan jag inte det? Är jag cynisk? Är ett löfte om evig kärlek det finaste en kan ge någon? Det är väl i så fall mer cyniskt, eller kanske ironiskt, eftersom det förmodligen är det löftet som är det svåraste att hålla.


Jag lägger hellre pengar på ett par europaresor (eller resor generellt) än på ett bröllop. Under dessa resor kommer jag förmodligen ha mycket roligare och jag kommer träffa och lära känna mer än en person. Jag slipper lova saker jag inte kan hålla och jag slipper binda mig för resten av livet.


För övrigt skulle det vara kul om de dryga 30 procenten av min lön som går till skatt varje månad användes på ett vettigt och förnuftigt sätt. Gärna socialbidrag men helst inte societetsbidrag.

Jag blir väl tvungen att betala någon annans cermoni kring dåliga löften när mina pengar kunnat gå till bättre utbildning, sjukvård eller något annat spännande. Världen är rättvis och Sverige är så himla jämlikt.

Men det är ju viktigt. Det är det ju. Det är ju fint. Eller hur? Visst är det vackert!

Jag har jobbat varje dag sen jag kom hem från Oslo nu. Sedan förra onsdagen alltså. Idag är jag ledig vilket betyder bada!


Jag har lagt det som var kvar av min lön på en liten teknikbit som numer får den del av min kärlek som blir över efter att Smulan fått sitt. Och kärlek finns det ju ingen begränsninga av.


Annars händer det inte så mycket, förutom att Furuvik under denna vecka blivit en meropol för alla Country-älskande skandinavier. Det är minst sagt fascinerande och jag är förvånad över att medelåldern är så pass låg som den är.
För en vecka sedan var campingen fylld av trötta småbarnsföräldrar och lata gamlingar. Nu är det som att komma till vilda västern när man kommer in på campingområdet. Det spelas hög musik, skjuts i luften och alla har något klädesplagg som visar att de är där för Countryfestivalen. Vissa nöjer sig med en hatt eller ett par boots, andra kör med hela kittet.


Det värsta som finns är väl ändå gubbar. Världen vore en bättre plats om de inte fanns. Kanske inte ska dra alla över en kam, men ibland blir jag bara så förbannad. Fula äckliga gubbar som tror att de äger världen.



Annars längtar jag ganska mycker efter att få åka tillbaka till Lund, få tillbaka mina rutiner, matvanor, träningsvanor och inte minst den kroppsform jag en gång hade. Sen saknar jag såklart alla människor där och jag längtar efter att slippa se allt tråkigt folk i dessa trakter. Synd att Smulan bor i Furuvik...

Emil Jensen är världens bästa människa just nu!


Jag har semester och tänker inte göra något annat än att jobba. Alltså, jag har semester när jag inte jobbar. Jag orkar inte hitta på saker som innebär att jag ska förflytta mig ifrån Furuvik. Jag tänker stanna här tills på fredag.
Min mobil ligger längst ner i min påse. Den är på ljudlös. Det finns en stor risk att jag inte svarar.

Den här veckan har varit den somrigaste på flera år. Jag har verkligen njutit. Vackert väder och vacker natur!



Stressa inte, oroa dig inte...

Jag vet. Det har varit dålig uppdatering här. Jag kanske inte kommer skriva så mycket i sommar, finns liksom ingen tid.

Jag jobbar. Nästan hela tiden, känns det som. Tur att jag verkligen trivs med jobbet.

Peace & Love var kul! Varmt var det också. Sjukt nice. Men allt roligt tar slut så snabbt.

Igår letade jag parfymer. Jag brukar göra det. Vill hitta en ny, men det tar ett tag. Igår hittade jag iallafall parfymen Vicky hade i Barcelona när vi bodde där. Jag tog lite på mig och sen hade jag en stark lägntan till favvostaden hela dagen. Kollade till och med på resor dit. Jag måste dit! Jag vill leva där. Insåg sen att det kostar nästan lika mycket att flyga till Barcelona som att åka tåg dit.

Gävle är ganska soft förresten. Det är inte alla städer som doftar kaffe som Gefle. Och vet ni? Jag tror faktiskt att det kan finnas en del icke-idioter även i min hemstad.

Nu är jag arg.

Jag hatar maktgalna männiksor som anväder lagar för att bestämma över andras vara eller icke-vara.

De är tydligen dödsstraff på att bli räddad till livet. Visst låter det konstigt? Men det är hämtat ur verkligheten. Jag är som tur är inte den enda som anser att något gått snett.

Maktgalna maktutövare och laglydiga undersåtar som lyder varenda order. Fin kombo! Har ju alltis slutat bra historiskt sett.




Kalle finns inte längre, på grund av lagen.

Folk kikar tydligen in på min blogg trots att jag inte skrivit på över en vecka. Imponerande. Vad har hänt sedan dess? En massa saker såklart, men mest en massa roliga saker, inte så mycket ångest. Eller lite ångest faktiskt, jag har ju trots allt skrivit en tenta sedan sist och dessutom skiljts från mina lundavänner.

Jag sitter i Furuvik nu. Jag kom hit idag på eftermiddagen och det känns som  jag varit här en halv månad. Vad fan ska jag göra? Imorgon ska jag jobba i alla fall. Kanske blir kul. Vem vet?

Det är kallt. Ungefär som i oktober. Men det är juni. Imorgon är det vackra landet Sveriges nationaldag. Jag vet inte vad vi firar då men mamma köpte kanelsnäckor på affär'n idag som vi ska festa på imorgon.


Jag har lärt känna världens trevligaste hund. Nora heter hon. Precis en sån hund vill jag ha. En hund som är som en katt. För Nora är som en katt. Ville sitta i knä hela tiden. Nora bor i Stockholm. Det är tråkigt.

Jag har hunnit köpa en bikini idag. Ganska fin faktiskt. När jag skulle betala godkändes inte köpet, vilket betyder att jag har mindre än 230 kronor på mitt konto. Bra start på sommaren! Mamma var i närheten och löste situationen, men fan vad kul jag kommer ha med mina icke-pengar tills jag får min skatteåterbäring.

Nu ska jag dricka te. Det brukar jag göra i Furuvik. Te med macka. Macka med Bregott på. Bregott görs av lyckliga kor i Bregottfabriken. Bregottfabriken är en grön äng, hur stor som helst, med närhet till havet. Vem fan skulle inte vara lycklig där?

Jag borde vara en bättre människa, men inte ikväll. Jag har redan ätit pizza idag. Denna dag är redan en syndens dag och jag kan inte göra något åt det. Morgondagen är fortfarande en ren, orörd och oskuldsfull dag. Jag kan göra vad jag vill med den. Men idag är en förlorad dag, en fångad dag.


Bikinin idag sa åt mig att kanske börja tänka på Beach-09. Orkar jag bry mig? Jag vet faktiskt inte. Kanske orkar jag imorgon.

Jag är på ett sånt där humör som jag är efter två dagar utan att göra något vettigt alls. Igår åt jag frukost halv två på dan och dagens höjdpunkt var när jag cyklade till coop och handlade saker jag knappt behöver. Jag köpte doftljus, chips, pepsi och WC-rent. Sen gjorde jag rent toan när jag kom hem. Fuckin exaiting! Jag köpte inte hårtbröd, som jag behöver.
Idag skulle vi repa så jag släpade mig upp strax efter nio. När vi kom till replokalen var alla på konferens så vi kom inte in genom den låsta dörren. Då kände jag att jag behövde göra av med pengar. Så jag handlade mer saker som jag inte riktigt behöver. Jag har faktiskt inget större behov av nya örhängen, ett linne, ett par trosor och en klänning. Sen åkte jag hem och åt något annat än chips, alltså couscous med paprika. Jag hade tänkt städa. Jag hade tänkt förtidsrösta. Sen blev det inte av. Jag har umgåtts med SVT Play hela dagen. Sen ringer mamma och berättar att Ninni ligger i en kartong och att det är sommarvärme i södra norrland. Jag vet inte om det är varmt ute här. Minns inte riktigt, men solen skiner.

Lilla Ninni kanin har blivit förlamad. Hon är väldigt fin.
Om Ninni varit människa skulle hon ha hamnat i rullstol. Men Ninni är ingen männiksa.
För några nätter sedan drömde jag att Ninni rymde och blev ihjälbiten av en hund. Det är inte första gången något sådat händer...

Ni vet den där fina personen? Den där som gjorde mig glad i hjärtat, ni vet? Jag hade en konversation med den personen via facebookchatten igår kväll. Läs och njut!

Jennifer

du svarar inte i din telefon

21:22Jakob

Nej, jag har lagt den åtsidan

21:22Jennifer

dumt

21:22Jakob

Absolut inte.

Är det något du vill säga?

21:23Jennifer

nä, jag tänkte bara terrorisera dig lite

eller så hade jag något att säga

21:25Jakob

Jag tänkte att jag kunde skicka dina saker med Carolin imorgon.

21:25Jennifer

varför?

21:26Jakob

Varför inte? Ni ses väl en del?

21:26Jennifer

skulle det vara jobbigt att träffa mig och lämna dem personligen?

21:27Jakob

Ärligt talat, ja, jag tycker inte om tanken.

21:27Jennifer

skulle kunna få veta varför?

21:29Jakob

Ja, jag ogillar tanken att umgås med dig. Du vill säkert veta varför jag tycker det, och saken är den att jag helt enkelt inte gillar dig.

Så enkelt är det.

21:30Jennifer

Finns det någon anledning?

21:33Jakob

Massor! Jag kan inte komma på något jag och du har gemensamt, jag tycker att det är jobbigt att spendera tid med dig, med mera, med mera

21:33Jennifer

eeh, men hur mkt tid har du spenderat med mig den senaste månaden?

21:34Jakob

Dåligt försök att rationalisera

21:35Jennifer

?

21:35Jakob

Jag behöver inga argument för att ogilla dig, kort sagt.

Eller för att inte spendera tid med dig.

21:37Jennifer

visst, om du vill ha det så så är det väl ok, men jag tycker det är synd för jag tycker inte illa om dig

21:38Jakob

Sociala relationer är svåra. Sällan är väl saker helt ömsesidiga.

21:39Jennifer

för mig brukar det inte vara speciellt svårt

21:42Jakob

Good for you.

21:43Jennifer

vill du köpa min bok eller inte?

21:44Jakob

Nej jag tar det senare

21:44Jennifer

ok

21:46Jennifer

en sak till

när vi ses, som vi säkert kommer göra, ska jag vara trevlig eller är det inte värt mödan?

21:48Jakob

Det är beslut varje människa är förmögen att själv fatta.

21:49Jennifer

jag menar mer om du kommer vara otrevlig eller ej

21:50Jakob

Nej, jag kommer inte att vara otrevlig. Jag vill helst inte ödsla tid på att avspisa människor.

21:50Jennifer

ok, gött

21:51Jennifer

jag hoppas du ändrar uppfattning om mig någon gång i framtiden, så hemsk är jag faktiskt inte

21:53Jennifer

men jag kan ju inte direkt göra något åt vad du känner och tycker om mig nu, och jag ber inte om att få vara din bästa vän, men jag ogillar taken att du ogillar mig

Jag gillar mitt liv just nu. Jag är nöjd. Manu Chao är bra. Jag älskar spanska och vill åka till Kuba. Jag vill resa i Latinamerika, men jag trivs asbra i Lund. Jag är pepp på Peace & Love, men har inga biljetter än. Jag ska lära mig franska i höst. Solen skiner utanför mitt fönster, men jag trivs för bra i mitt rum för att gå ut. I kylen väntar operfekta, men goda, chokladbollar som jag bakat. Ikväll ska jag se det mest värdelösa programm som finns, men jag gör det med goda vänner.



Ya estoy curado, anestesiado
ya me he olvidado de ti
Hoy me despido
de tú ausencia
ya estoy en paz...

Ya no te espero
ya no te llamo
ya no me engaño
Hoy te he borrado
de mi paciencia
Hoy fui capaz...

Desde aquel día
en que te fuiste
yo no sabía
que hacer de ti
Ya están domados
mis sentimientos
mejor así...

Nästa gång jag blir kär ska det vara i någon som inte somnar så fort vi går och lägger oss. Det ska vara i någon som lyssnar istället för sova, någon som svarar istället för att snarka. Helt enkelt någon som går att prata med även om klockan är över midnatt.

Om du skulle råka vara en sådan speciell människa kan du kanske höra av dig om några år, innan dess tror jag inte jag orkar med att vara kär alls.

Idag har jag börjat läsa kurslitteratur. Det kanske var på tiden. Jag lyckades till och med göra det hemma, i mitt rum. Jag trivs så otroligt bra här att jag nästan inte känner för att lämna mitt rum ens när det är sol ute...
Det är bara smådetaljer som fattas för att mitt nya hem ska bli komplett. Typ förvaringsboxar/-lådor/-askar.


Nu fick jag reda på att jag klarat makroekonomitentan. Det ska jag fira med att snart sova. Fy fasen vad skönt!